Personlig utveckling

Vipassana - 10 dagar i tystnad.

20191015_105821.jpg

Tänk att jag nu gjort det jag velat göra i många år. Det var mycket tuffare än jag föreställt mig men inte på det sätt jag trott. Att vara tyst i 10 dagar var det enklaste. Det var enormt skönt att få vara i min egen värld med mina egna tankar. Dessutom insåg jag att när vi talar så försöker vi ofta måla upp en bild över hur vi vill bli uppfattade. Och detta skapar förväntningar. Förväntningar som kan vara jobbiga att leva upp till och som stör processen. Jag är ju t ex meditationslärare och jag är van att sitta och meditera länge. Om jag hade talat om för alla att jag faktiskt kunde sitta länge så hade det kännts jobbigt de stunder jag inte kunnat leva upp till det. Till exempel. Vi har så mycket saker som stör och bekymrar oss, som hindrar från att nå in till stillheten.

I början värkte mina axlar och jag insåg att i vissa positioner somnade ena foten och det andra benet värkte oerhört. Om vi ville sitta på stolar så fanns det tillgängligt men jag ville sitta på golvet. Jag är van vid det och känner mig mer balanserad och jordad när jag sitter på golvet. Efter tredje dagen släppte smärtan i axlarna och flera spänningar släppte taget under följande dagar. Jag har en spänning i ryggen som massörer alltid hittar men den försvann. Det är intressant hur mycket spänningar vi bär i kroppen till följd av tankar och reaktioner på det som händer i våra liv.

Vipassana handlar om att bli medveten om hur våra tankar och känslor påverkar kroppen. Hur vi vid varje tanke skapar en förnimmelse i kroppen. Genom att bli medveten om denna koppling kan vi börja sätta sätta stopp för oönskade reaktioner som manifisterar sig på olika obehagliga sätt i kroppen.

De tre första dagarna var riktigt tuffa. De dagarna handlar om att tämja vårt sinne. Att tämja vildhästen. Och herre gud vad mitt sinne protesterade. På kvällen den tredje dagen ville jag rymma därifrån. Jag tittade på de elever som gjort 10-dagarskurser tidigare och förstod inte hur man överhuvudtaget kan återvända till något så här hemskt. Dag tre skulle vi sitta och fokusera på den delen under näsan där mustasch växer. I 10 timmar. Ja, varje dag klockan 04 väcks vi av en gonggong och första meditationspasset var 4:30-6:30 och så fortsätter det resten av dagen. Totalt ca 10 h per dag. Att fokusera på samma tråkiga del under så lång tid höll på att göra mig tokig av rastlöshet. Det blev oerhört tydligt för mig att mitt tålamod inte är så stort.

Jag var egentlligen inte orolig över att gå upp tidigt på morgonen. Jag gillar morgonen. Men ibland var det svårt att somna och sova på natten och det blev över lag för lite sömn. Å andra sidan så är pulsen i princip lika låg som när jag sover vid djup meditation så tack vare meditationen så var jag klar och pigg i huvudet ända till klockan 20 på kvällen ungefär.

På dag 3 kom min mens. Det kändes sådär. Jag brukar alltid få huvudvärk under mensen men det uteblev. Detta fascinerade mig och gjorde mig ännu mer övertygad om förträffligheten med meditation.

Ett av mina syften med Vipassana var att få bort chattret. Detta mentala chatter som tar mycket energi. Som emellanåt pladdrar på under mina meditationer. Och på Vipassana fick jag uppleva fullständig stillhet. Fullständig sinnesro. Otroligt häftigt!

Det faktum att vi inte får tala med de andra meditatörerna gjorde också att tilliten till mig själv ökade enormt. Vi är så mycket starkare än vad i tror och jag kände så enormt starkt att jag alltid har mitt inre med mig. Jag kan alltid fokusera inåt när jag vill ha frid. Jag behöver inget utanför för att uppnå frid. Jag behöver inte heller döva mig med olika saker som att läsa, se på film eller vad det nu kan vara för det finns inget farligt att upptäcka därinne. Det finns bara lugn och ro. Jag har förvisso arbetat med mig själv sedan jag var ca 20. Jag visste att det inte fanns några otäcka saker som skulle komma upp. Men även om det skulle kommit upp något otäckt så hade jag kunnat rida ut den stormen. Friden finns inom oss alla.

Vi har alla en stabil grund. Det gäller bara att våga släppa taget om allt vi klamrar oss fast vid och låta lugnet infinna sig.

Vi har alla en stabil grund. Det gäller bara att våga släppa taget om allt vi klamrar oss fast vid och låta lugnet infinna sig.

För den som undrar så får man prata med läraren men jag höll det till ett minimum. Jag kom att fascineras av vad tystnaden gjorde med mig. Jag kom att fascineras av hur tydligt jag uppfattade alla tankar. Det gick inte att dölja något för mig själv och ibland blev jag full i skratt när min dömande sida blev högjludd. Vipassana har hjälpt mig att bli ännu mer skarp när det gäller att uppfatta vilka tankar och reaktioner som går runt i huvudet och hur jag faktiskt kan låta bli att dras med i dem.

Dag 6 ville jag rymma igen. När jag skulle sova på kvällen låg jag och funderade över var de gömmer mobiltelefonerna och bilnyckeln. Jag ville därifrån. Nu hade jag ju bestämt mig för att stanna. Oavsett. Oavsett vilka galna tankar och idéer som dök upp hade jag gett mig själv löftet att stanna och det tänkte jag hålla. Dock blev det väldigt tydligt att frihet är oerhört viktigt för mig. Frihet att styra över min dag och mitt liv.

Vi fick inte lyssna på något under dessa dagar. Inte heller skriva eller läsa. Jag saknade skrivandet men inser också att allt är väl genomtänkt. För att möta oss själva på djupet kan vi inte ha något som distraherar.

Mina mål med min Vipassanavistelse var att få tyst på chattret och uppleva sinnesro. De målen kan jag checka av. Det jag inte väntat mig var att jag också fick denna grymt bra teknik som hjälper mig att bli ännu bättre på att lyssna på kroppen och att se tydligt hur mina olika reaktioner kan sätta sig i kroppen.

Men 10 dagars Vipassana är inget slutmål. Det är ett mål på vägen. För en del kanske det är första gången de blickar inåt på allvar. För andra är det ett delmål i att finna inre frid. För mig var det absolut ett delmål. Och som med allt annat är det en färskvara. Det är inte så att vi kan göra 10 dagars Vipassana och sedan tro att vi är färdiga. Nejdå, vi behöver ta hand om oss själva varje dag för att må bra. Annars riskerar vårt sinne att löpa amok igen. Efter den här vistelsen kommer jag ändra på min morgonrutin litegrann. Jag kommer lägga till en timmes Vipassana meditation.

Funderar du på att sitta en 10-dagarskurs själv? Jag hoppas du då förstår att det inte är någon semester. Det är inte heller något romantiskt över Vipassana. Det är avskalat, rakt på sak och tydligt. Det är hårt arbete och jag gissar att det är en av de tuffaste mentala träningsutbildningar vi kan göra. Men om du känner dig dragen till detta och motiverad så skall du inte tveka. Det kommer att förändra ditt liv. Men ge dig själv löftet att stanna alla 10 dagar annars är de dagar du stannat bortkastade. Ge inte upp. Om du åker på Vipassana efter att ha läst detta så kom ihåg mina ord. Ge inte upp. Det kommer att löna sig.

Ps. Jag har inga bilder ö h t att dela från min vistelse på Damma Sodhana i Ödeshög. Vi fick ju inte ha några elektroniska prylar och när hemresedagen äntligen kom ville jag bara hem till min familj. Jag hade tänkt ta några bilder innan jag åkte men det var som bortblåst. Jag ville bara hem. Så jag bjuder på några vackra höstbilder istället.

Trycker du ner dina mörka tankar och lägger locket på?

Ibland behöver vi släppa taget om det mörka för att ljuset skall kunna nå oss. <3

Ibland behöver vi släppa taget om det mörka för att ljuset skall kunna nå oss. <3

Trycker du också ner dina tankar och lägger locket på? Jag kan komma på mig själv med att göra det ibland. Ibland kan det röra sig om så mörka tankar att jag inte vill erkänna för mig själv att jag tänker så. Det är liksom inte okej att tänka så. Som exempel kan jag nämna hur det var med relationen till min mamma förr. Det var liksom inte okej att vara arg på min mamma för att hon var psykiskt sjuk. Rent logiskt visste jag ju att jag inte borde vara arg på henne. Hon kunde ju inte hjälpa att hon var sjuk. Det fanns även släktingar som menade på att vi svek mamma när vi inte agerade på ett sätt som de tyckte var korrekt. Så det var mycket interna konflikter inom mig innan jag kunde sortera ut vad som var vad.

Denna konflikt gjorde det omöjligt för mig att ha en avslappnad relation till min mamma. Hela jag var sprängfylld av denna inre konflikt emot henne. Tills jag en dag satte mig ner och skrev. Jag tog en kväll när jag var ensam hemma och barnen sov och skrev. Och jag censurerade mig inte över huvud taget. Jag skrev ner all ilska och frustration jag kände över att det hade varit som det var. Det inga snälla ord som kom ut på pappret. Men det som hände sen är desto häftigare! Jag kände mig fri och lätt för första gången på många år! Jag hade accepterat min ilska och satt ord på allt och det var förlösande. Efter att ilskan kommit ut fanns bara sorg kvar. Det tog ett tag att inse att jag måste släppa sorgen också men det är en annan historia.

Efter att min ilska kommit ut så var det så mycket skönare att ha med min mamma att göra. Jag behövde inte hålla inne och hålla emot. Tidigare var det som en fördämning som höll på att brista varje gång jag pratade med henne. Jag var ju tvungen att hålla tillbaka all ilska. Jag var alltid helt slut efter vi hade setts för att jag bet ihop så hårt.

Det fina i kråksången är att jag inte visade det jag skrivit för mamma. Det är liksom poängen. Jag äger mina känslor och jag ansvarar för att hantera dem. Det viktiga var att jag fick ur mig detta. Att riktigt kräkas ut all ilska. Och sen faktiskt bli fri.

Kanske kan du känna igen dig i mindre konflikter? Om du t ex är arg på din partner så skall hen minsann inte få se dig glad eller vänlig. Du håller igen tills du har förträngt varför du var arg eller glömt av det. Men du känner kanske igen spänningen? Att du biter ihop när hen är i närheten? Så var det för mig i alla år i min kontakt med mamma. Jag tror det är 2 år sedan ungefär som jag gjorde skrivövningen och jag känner mig fortfarande fri.

Bär du också på ilska som du inte vill erkänna? Då kanske det kan hjälpa dig att skriva av dig. För att bli fri.

When I walk the mountain I walk the mountain.

Yogar du eller tänker du på jobbet? &lt;3

Yogar du eller tänker du på jobbet? <3

Fokus. Det dyker upp mycket i mitt liv nu. Att vara här och nu. Att hushålla med mina resurser. I och med att jag har min dagliga morgonrutin med yoga och meditation checkar jag in varje dag och ser hur jag har det. Var är mitt fokus? Att regelbundet utöva yoga och meditation gör också att vi får ökad uppmärksamhet på vårt beteende under dagen. Jag har noterat det senaste att jag ägnar lite för mycket tid åt att planera jobb-aktiviteter när jag springer i skogen, yogar eller mediterar. Det övar jag nu på att ändra på.

Jag läste i somras en underbar bok - Buried Treasures av Gurusingh och det är en självbiografi av Gurusingh. Han befinner sig hos en urbefolkning och vid några tillfällen bestiger han och några äldre män ett berg. Gurusingh som då är i 20-års åldern förundras över hur männen som är i 80-årsåldern kan bestiga berget så mycket snabbare än han själv. En av männen säger då: When I walk the mountain I walk the mountain.

Han använder m a o hela sitt fokus på det han gör. Han funderar inte över vad han skall äta senare, eller hur han skall ta sig ner från berget eller vilket blogginlägg han skall skriva *skrattar*. Det här har slagit an så hos mig och gjort det extra tydligt över hur jag använder mitt fokus. Vi vet alla att multitasking inte är särskilt effektivt. Hur vi i stressade situationer gör lite här och lite där och så blir det pannkaka av allting.

Nej, jag kommer göra detta till mitt mantra. Bara skriva om det efter ändamålet: När jag yogar, yogar jag. När jag springer, springer jag. När jag mediterar, mediterar jag.

Hur har du själv det med fokuset? Har du några bra tips på att hålla dig närvarande?

If you're going to blame someone for the bad stuff, blame them for the good stuff too.

Jag hörde det här när jag tittade på Tony Robbins film på Netflix för några veckor sedan och det har verkligen etsat sig fast. Det är så bra. Det är så lätt att fokusera och klaga på det dåliga hos någon. Det kan vara en partner, ens föräldrar, någon kollega, någon släkting o s v o s v.

Men om vi har tid att klaga på andra människor så får vi faktiskt ta oss samma tid att hitta bra saker. För de finns. Men ofta är vi för lata för att gå hela vägen. Men sedan jag hörde de här orden av Tony har jag bestämt mig. Skall jag gnälla eller klaga på någon (vilket ju ofta sker i huvudet) skall jag banne mig lägga lika mycket energi på att hitta bra saker. Och vad händer med denna approach? Jo, om jag börjar hitta fel hos någon avbryter jag mig mentalt och frågar mig själv: Okej Jessica, är du beredd att slösa lika mycket av din energi på att hitta bra saker om vederbörande? Svaret blir nu antingen, nej, jag orkar inte lägga energi på att hitta bra saker så då avbryter jag mina tankar, ler lite inombords och säger till mig själv att då släpper vi de här tråkiga tankarna. Om svaret blir ja, så tar jag mig tid att hitta lika många bra saker om vederbörande.

Det här är ett ypperligt sätt att sluta klaga på andra människor. Det ger perspektiv. Ja, vi har alla sidor som andra tycker är mindra bra men vi lever i balans och det betyder att vi även har bra sidor. I förlängningen tar jag med mig detta till mig själv och hur jag talar till mig själv. Om jag klagar på mig själv för något jag gjort berömmer jag även mig själv för något bra jag gjort. Det här förhållningssättet har fått mig att ha mycket mer överseende med mig själv och med andra. Det ger mig en mer nyanserad bild av mig själv och andra. Och det gör att jag mår mycket bättre själv dessutom, eftersom klagomål och gnäll inte på något sätt är upplyftande.

Så, If you're going to blame someone for the bad stuff, blame them for the good stuff too.

2019-09-03 07.49.14 1.jpg

Jag vill inte leva mitt liv utan att ha existerat.

00100dPORTRAIT_00100_BURST20190717171218691_COVER.jpg


Mitt drömliv är inte att ligga på en solig strand hela dagarna och inte skapa något alls. Mitt drömliv är att leva ett liv där jag känner att jag räcker till, där jag känner mig fri och kan vara kreativ. Varje dag.

Jag går igång som tusan på saker så jag behöver snarare bromsa mig själv än använda en piska. Mitt drömliv är att leva ett liv där jag tar hand om mig själv och lyssnar på mina egna behov och respekterar min kropp när den säger till mig att bromsa. Mitt drömliv är att inspirera andra kvinnor att våga bryta mönster. Att våga följa sin egen väg. För det krävs mod. Det krävs mod att inte vara mainstream. Det krävs mod att vara udda. Och ibland kan jag känna att jag önskar att jag var mer som alla andra. Att jag höll mig innanför boxen. Men Gurusingh har sagt en så klok sak som jag alltid har med mig: Om jag inte är mig själv i det här livet så har den Jessica som är jag aldrig existerat när jag dör. Och det mina vänner är ingen rolig tanke. Hellre utanför boxen och leva mitt liv fullt ut än att ligga på dödsbädden och inse att min roll som en kopia aldrig levde fullt ut.

Ett glädjehopp!

redigerad.jpg

Jag blev så inspirerad av sonens glädjeskutt framför kameran när jag provfilmade idag att jag var tvungen att göra ett själv efter avslutad inspelning. :) Jag behöver ofta påminna mig om att inte ta livet så allvarligt. Att ha mer kul! Men det är svårt för det är ju något vi tränar bort ungefär när vi börjar skolan. Vi skall sitta still och vara tysta. Sedan får vi skäll för att vi rör oss för lite :D Denna märkliga värld vi lever i.

Nåväl, idag spelade jag in en video med en solhälsning som är enkel och som alla kan göra. Det var dock vääääldigt svettigt idag puh

Här hemma har vi fortsatt att röja (a la konmari) och maken har verkligen fått fart. Men nu börjar vi längta efter en paus och det passar perfekt för nu kommer det varma vädret igen och då blir det att åka till stranden!

En annan sak jag gläder mig åt är att jag blev kontaktad av en journalist igår som vill intervjua mig angående ilska och meditation och yoga mot ilska efter att ha läst det här inlägget. Det skall bli jättekul! Och du, om du är en pitta-person som jag så se till att hålla dig sval i hettan! Vatten både i och på kroppen är viktigt för att hålla hettan borta! Hettan som gärna får oss pittor att bli lättirriterade.. hå hå ja, ja… :)

Åh, ja, yttreligare en sak som jag gläder mig är att vår podcast fortsätter att öka!!! Vi får fler och fler nedladdningar varje månad och det är såååå kul!!!! Här hittar du The Game Changers podcasts senaste avsnitt.

Vad du än gör och hur du än har det hoppas jag att du hittar något att glädja dig åt. Något att göra ett glädjehopp för <3

Ömsom vila, ömsom aktivitet!

Vi har riktigt härliga dagar och njuter av både rörsles och vila. Vi tar siesta när vi känner för det och vi springer i skogen när vi känner för det. Charlie cyklar och Mattias och jag springer. Perfekt!

Vi har vandrat på vildmarksleden och vi har lekt bland klippor. Idag har vi röjt en hel del. Jag har konmariat våra ljusstakar och prydnadssaker. Jätteskönt! Det har hängt över mig lite men som vanligt är det inte alls så arbetsamt när man väl kommer igång :) Mattias han är också igång. Han kör inte strikt efter konmari som jag gör men mitt arbete har klart smittat över på honom. Det är ju lätt att inspireras när någon annan börjar göra det fint.

Glad Jessica innan picknick på Vildmarksleden.

Glad Jessica innan picknick på Vildmarksleden.

Härlig vandring på vildmarksleden.

Härlig vandring på vildmarksleden.

Vackra Sverige.

Vackra Sverige.

Här leker vi i klipporna vid havet!

Här leker vi i klipporna vid havet!

Jag hoppas du har riktigt sköna semesterdagar och inte bara laddar batterierna utan faktiskt funderar om du skall göra några förändringar i höst. <3 Det är inte bara på semestern vi skall leva. Livet pågår alla dagar. Varje sekund. Även en råkall höstdag.

Hur vill du att ditt liv skall vara för att du och din familj skall må så bra som möjligt - ALLA dagar året runt?

Ilska....

Hm… ilska. Brukar du drabbas av det?

Jag vill poängtera att ilska inte är något fult och ibland är det bra att hämta kraft ur ilska om man blir orättvist behandlad. Det är istället den ilska som tär på oss och som sipprar över på vår omgivning jag tänker på här. Sådan ilska är ju ofta symptom på att något är fel. Då är det viktigt att adressera det som ligger bakom ilskan.

Om vi tittar på ilska ur ett Ayurvediskt perspektiv så har vi med pitta-konstitution lättare att bli arga. Och värre tenderar det att bli när vi är stressade eller när det är varmt… Jag har arbetat en del med att få bukt med ilska och nu tycker jag att det funkar riktigt bra :) Jag ser till att dricka mycket vatten t ex för jag har erfarit att jag faktiskt blir mer irriterad när jag ligger lågt på vätska. Sen ser jag ju till att sova ordentligt också för jag har en tendens att bli lättirriterad när jag har sömnbrist….

Jag har flera gånger också använt mig av en riktigt kraftfull meditation som jag nu spelat in så att ni också kan ta del av den vid behov. Den funkar jättebra om man har haft en dålig dag på jobbet och tar med ilskan hem eller om man har ilska från sin barndom som man inte riktigt fått bukt med. Testa den gärna och berätta vad du tycker!

Du hittar den här:


Introverta dagar - hur jag respekterar min kropp.

Glad fredag på er! :)

Jag fick min mens igår och genast känner jag skiftet inom mig. Jag drar mig undan och vill ha tid för mig själv. Sedan ett antal år tillbaka har jag med stort intresse bevittnat vad som händer i mig under min menscykel. Jag utnyttjar verkligen tiden runt ägglossning och fram till mensen då jag är som effektivast och har mest energi. Det här är pitta-perioden enligt Ayurveda. När mensen sedan kommer låter jag min kropp och mitt sinne gå in i en viloperiod. Jag är inte lika aktiv i min sociala kanaler och jag kör ingen yoga eller löpning mina första dagar då jag har mens. Istället riktar jag mitt fokus ännu mer inåt och lyssnar på vad som kommer upp. Ofta är det tydligt att det är något jag behöver arbeta med. Kanske är det mina skuldkänslor, kanske är det ilska, kanske är det mina stress-triggers. Under mina stilla dagar runt mensen får jag till mig vad jag behöver fokusera på och sedan arbetar jag med det under resten av månaden innan nästa mens kommer.

Just den här gången verkar det inte som jag har något att arbeta med dock. Det kan vara skönt att få lite pauser med självutvecklingen också :D

Så till dig som har mycket problem under mensen: känslomässiga eller fysiska, se det som att din kropp kommunicerar med dig. Du behöver göra förändringar. Att ha mens skall inte vara ett helvete, det är min absoluta övertygelse. Om vi är snälla mot våra kroppar generellt; äter rätt och lever ett balanserat liv så är inte mensen besvärlig. Det blev extra tydligt för mig när jag gick över till en 100% raw fruktbaserad kost under 2 år. All min PMS försvann under den här tiden. Men som med så mycket annat har vi kommit bort från vad som är naturligt. Vi tror idag att mensen skall vara ett helvete. Det är, tror jag, på grund av att vi lever så långt bort från det sätt vi är gjorda för att leva att våra kroppar desperat skriker till oss varje månad. Men vi struntar i det, kör på som vanligt, kanske dämpar vi symptomen (kroppens signaler) med smärtstillande och kör på till nästa mens som då riskerar att bli ännu tuffare. Och eftersom majoriteten av oss kvinnor struntar i våra kroppars signaler så skriker “allas” kroppar vid mens och eftersom alla andras kroppar skriker så blir det till en norm. En sanning. En sanning som styr vår vardag.

Under mina mensdagar är jag också extra snäll mot mig själv när det gäller vad jag stoppar i mig. Jag tenderar att äta mer raw food för att inte belasta systemet. Nu under sommartid är det dessutom perfekt att passa på att äta brännässlor! De är gratis att plocka och de innehåller bland annat järn och c-vitamin vilket är en guldkombo för att optimera järnupptaget och det kan ju behövas fylla på järdepåerna om man blöder mycket. Jag plockar en bunt så lägger jag dem i mixern tillsammans med några bananer, någon dadel, lite frysta bär och vatten. Det blir jättegott och supernyttigt och extremt snällt mot min kropp <3

20190705_153010.jpg

Har jag möjlighet avstår jag helst från sociala aktiviter under denna tid. Allt går ju inte att avboka men jag strävar efter det.

Som kvinna har vi ju en perfekt hjälp av mensen att verkligen flöda mellan aktivitet och vila. Som så mycket annat har mensen tystats ner och vi har lagt locket på. Vi skall minsann vara preeeecis som vanligt och köra på till 100%. Vi skall agera som om mensen inte finns. Som om vi vore män. Men vi är ju starka, härliga, kreativa kvinnor och det skall vi verkligen ta vara på!

Har du också funderat över hur du kan arbeta med istället för emot mensen?

Kan man bli lycklig av att städa?

Kan man bli lycklig av att städa? Hade du ställt den frågan till mig för några år sedan hade jag hånskrattat. Nu svarar jag lyckligt rungande ja!

Personlig utveckling har varit ett stort intresseområde för mig sedan jag var 20 och insåg att min uppväxt med en psykiskt sjuk mamma krävde att jag var uppmärksam på mitt mående.

Innan min mamma började få årliga skov av sin sjukdom - vilket skedde från det att jag var 14 år - var jag en ordningsam person. Men något hände när mamma återinsjuknade (hon var sjuk första gången när jag var 6) och jag förvandlades till en stökig tjej. Mitt tidigare så ordningsamma rum förvandlades till kaos och männen i mina relationer i vuxen ålder kan intyga att de var de ordningsamma och jag var den som inte brydde mig. Men det fanns något som gnagde i bakhuvudet. Från början en känsla av att jag var sämre för att jag var en stökig människa. Jag provade olika sätt att få bukt på det här men ingenting varade. Jag snöade in på Feng Shui ett tag och gillade Karen Kingstons bok Rensa i röran. Men inget var bestående. Och jag kände mig som en sämre person som var så stökig.

Det jag inte förstod då var att jag hade fel relation till mina saker. Jag höll kvar vid saker av helt fel anledning. Jag ville inte göra mig av med prylar på grund av att jag kände skuldkänslor för att jag var slösaktig om jag slängde något, eller så fick jag dåligt samvete för att jag fått saken av någon, eller så var det t e x en sak som min älskade mormor - som inte lever längre - hade tyckt om och som jag behöll för att hon hade gillat den.

Så kom jag över Konmari. Och allting föll på plats. Marie har ett helt nytt sätt att se på saker och det är att vi skall behålla sådant som vi blir glada av. Vips kunde jag göra mig av med saker som bara tagit energi från mig. Varje gång jag såg tavlan som farfar broderat - som jag borde tycka om - fick jag skuldkänslor. Varje gång jag såg mormor och morfars sekretär i förrådet kände jag att jag borde hitta en plats åt den - fast jag gillade den inte egentligen - o s v i all oändlighet.

Det är omöjligt att hålla ordning om vi har för många prylar. Det går inte. Dessutom dräneras vi på dyrbar energi när vi omger oss med prylar som ger oss dåligt samvete. Jag har identifierat sååå många saker som det nu är befriande att ha blivit av med. Och detta har påverkat min energi i positiv bemärkelse.

Nu har jag bara snuddat vid Konmari i det här inlägget men det är en metod som är så mycket större än städning. Den får mig att släppa taget om gammalt, den ger mig utrymme att förverkliga gamla drömmar (som att lära mig spela gitarr t ex). Den har också påmint mig om att jag i grunden är en person som tycker om ordning och jag njuter enormt när jag nu sitter i soffan i ett välordnat hem.

Så här ser det ut när jag skriver det här inlägget &lt;3

Så här ser det ut när jag skriver det här inlägget <3

Så ja, man kan absolut bli lycklig av att städa. Eller som sagt, själva städningen i Konmari är en bisak. Egentligen. Det är i allt det andra som den stora belöningen ligger. Den ökade energin, förnöjsamheten över att vara omgiven av saker som gör mig glad, ordningen i lådorna, känslan av att inte slösa tid på att leta efter saker - allt har sin plats, en ökad frihetskänsla, o s v.

Nu arbetar jag smartare!

20190627_110720.jpg

Det slog mig i morse när jag hade min stund i stillhet att jag arbetar mycket smartare nuförtiden.

Tidigare pressade jag mig igenom saker som skulle göras. Jag har en vilja av stål och är enormt målfokuserad. Jag kunde hoppa över måltider och körde på även om kroppen sedan länge ville göra något annat!

Jag inser nu att detta inte är det bästa och inte heller det enda sättet att arbeta på. :) Oavsett vad vi gör är det viktigt att fundera över hur vi tillbringar våra dagar. Varje dag.

Ställ dig själv följande fråga:

Har jag gått plus i energi när dagen är slut, ligger jag på +/- noll eller har jag gått minus?

Är svaret att du har gått minus är det viktigt att ta sig en funderare.

I en värld där hälsobloggare drabbas av plötslig cancer och yogisar bränner ut sig bör vi vara medvetna om att vi som kollektiv har väldigt dålig koll på vad hälsa är på riktigt. Om nu människor som har hälsa som sitt arbete eller sin livsstil inte ens lyckas hålla sig friska hur har vi det då med resten av människorna?

Jag tror att en del av svaret kan vara så enkelt att vi behöver sträva efter balans mellan de energier vi har inom oss. Vi har alla både kvinnliga och manliga energier men vi har länge levt i en värld där de kvinnliga egenskaperna nedvärderas och då är det naturligt att vi trycker ner dessa egenskaper även inom oss själva. Då skapar vi obalanser. Jag ser många yogisar vara i mer manliga energier, dvs de pushar sig själv för hårt, har strikta rutiner och glömmer bort helhetsperspektivet. Jag har själv sett den tendensen hos mig själv och numera är jag mycket noga med att ha kontakt med min kvinnliga, inkännande energi inom mig som faktiskt talar om när det är dags att ta en paus.

Jag tillämpar t ex detta numera när jag springer. Tidigare var det en kamp mot tiden och flåset. Numera är löpningen en upplevelse för alla sinnen. Det är en fröjd för kroppen att röra sig men också för ögonen och öronen. Jag stannar ofta upp och tar in. De vackra vyerna och den magiska fågelsången. Jag maxar upplevelsen.

Ett annat exempel kan nämnas när jag sitter och jobbar. Kanske börjar benen känna sig rastlösa. Tidigare ignorerade jag det men nu ändrar jag ställning, kanske går jag omkring lite eller sätter på musik och gör några dansmoves :) Häromdagen kände jag huvudvärken viska. Jag tog då en paus, vilade ögonen och gjorde lite ögonövningar. Den lilla viskningen försvann och det blev ingen huvudvärk som manifisterade sig.

Vi kan inte köra på som galningar och tänka att vi skall vila på helgen eller när semestern kommer. Inte om vi vill må bra på riktigt. Självlklart kan vi ha kortare perioder som är mer intensiva men de måste följas av en lugnare period.

Med mitt nya sätt att arbeta får jag mer gjort, jag arbetar mer fokuserat och jag har energi kvar på kvällen. Yes, du läste rätt! Jag får faktiskt mer gjort och får högre kvalitet i det jag gör när jag ger mig själv regelbundna micropauser. Och viktigast av allt; jag har ROLIGT också. Men även den bästa syssla blir tråkig och dränerande om vi aldrig ger oss konstrasten med pauser.

Har du också funderat i dessa banor? Hur tänker du då? Kommentera gärna <3