Kan man bli lycklig av att städa?

Kan man bli lycklig av att städa? Hade du ställt den frågan till mig för några år sedan hade jag hånskrattat. Nu svarar jag lyckligt rungande ja!

Personlig utveckling har varit ett stort intresseområde för mig sedan jag var 20 och insåg att min uppväxt med en psykiskt sjuk mamma krävde att jag var uppmärksam på mitt mående.

Innan min mamma började få årliga skov av sin sjukdom - vilket skedde från det att jag var 14 år - var jag en ordningsam person. Men något hände när mamma återinsjuknade (hon var sjuk första gången när jag var 6) och jag förvandlades till en stökig tjej. Mitt tidigare så ordningsamma rum förvandlades till kaos och männen i mina relationer i vuxen ålder kan intyga att de var de ordningsamma och jag var den som inte brydde mig. Men det fanns något som gnagde i bakhuvudet. Från början en känsla av att jag var sämre för att jag var en stökig människa. Jag provade olika sätt att få bukt på det här men ingenting varade. Jag snöade in på Feng Shui ett tag och gillade Karen Kingstons bok Rensa i röran. Men inget var bestående. Och jag kände mig som en sämre person som var så stökig.

Det jag inte förstod då var att jag hade fel relation till mina saker. Jag höll kvar vid saker av helt fel anledning. Jag ville inte göra mig av med prylar på grund av att jag kände skuldkänslor för att jag var slösaktig om jag slängde något, eller så fick jag dåligt samvete för att jag fått saken av någon, eller så var det t e x en sak som min älskade mormor - som inte lever längre - hade tyckt om och som jag behöll för att hon hade gillat den.

Så kom jag över Konmari. Och allting föll på plats. Marie har ett helt nytt sätt att se på saker och det är att vi skall behålla sådant som vi blir glada av. Vips kunde jag göra mig av med saker som bara tagit energi från mig. Varje gång jag såg tavlan som farfar broderat - som jag borde tycka om - fick jag skuldkänslor. Varje gång jag såg mormor och morfars sekretär i förrådet kände jag att jag borde hitta en plats åt den - fast jag gillade den inte egentligen - o s v i all oändlighet.

Det är omöjligt att hålla ordning om vi har för många prylar. Det går inte. Dessutom dräneras vi på dyrbar energi när vi omger oss med prylar som ger oss dåligt samvete. Jag har identifierat sååå många saker som det nu är befriande att ha blivit av med. Och detta har påverkat min energi i positiv bemärkelse.

Nu har jag bara snuddat vid Konmari i det här inlägget men det är en metod som är så mycket större än städning. Den får mig att släppa taget om gammalt, den ger mig utrymme att förverkliga gamla drömmar (som att lära mig spela gitarr t ex). Den har också påmint mig om att jag i grunden är en person som tycker om ordning och jag njuter enormt när jag nu sitter i soffan i ett välordnat hem.

Så här ser det ut när jag skriver det här inlägget <3

Så här ser det ut när jag skriver det här inlägget <3

Så ja, man kan absolut bli lycklig av att städa. Eller som sagt, själva städningen i Konmari är en bisak. Egentligen. Det är i allt det andra som den stora belöningen ligger. Den ökade energin, förnöjsamheten över att vara omgiven av saker som gör mig glad, ordningen i lådorna, känslan av att inte slösa tid på att leta efter saker - allt har sin plats, en ökad frihetskänsla, o s v.