mindfulness

When I walk the mountain I walk the mountain.

Yogar du eller tänker du på jobbet? <3

Yogar du eller tänker du på jobbet? <3

Fokus. Det dyker upp mycket i mitt liv nu. Att vara här och nu. Att hushålla med mina resurser. I och med att jag har min dagliga morgonrutin med yoga och meditation checkar jag in varje dag och ser hur jag har det. Var är mitt fokus? Att regelbundet utöva yoga och meditation gör också att vi får ökad uppmärksamhet på vårt beteende under dagen. Jag har noterat det senaste att jag ägnar lite för mycket tid åt att planera jobb-aktiviteter när jag springer i skogen, yogar eller mediterar. Det övar jag nu på att ändra på.

Jag läste i somras en underbar bok - Buried Treasures av Gurusingh och det är en självbiografi av Gurusingh. Han befinner sig hos en urbefolkning och vid några tillfällen bestiger han och några äldre män ett berg. Gurusingh som då är i 20-års åldern förundras över hur männen som är i 80-årsåldern kan bestiga berget så mycket snabbare än han själv. En av männen säger då: When I walk the mountain I walk the mountain.

Han använder m a o hela sitt fokus på det han gör. Han funderar inte över vad han skall äta senare, eller hur han skall ta sig ner från berget eller vilket blogginlägg han skall skriva *skrattar*. Det här har slagit an så hos mig och gjort det extra tydligt över hur jag använder mitt fokus. Vi vet alla att multitasking inte är särskilt effektivt. Hur vi i stressade situationer gör lite här och lite där och så blir det pannkaka av allting.

Nej, jag kommer göra detta till mitt mantra. Bara skriva om det efter ändamålet: När jag yogar, yogar jag. När jag springer, springer jag. När jag mediterar, mediterar jag.

Hur har du själv det med fokuset? Har du några bra tips på att hålla dig närvarande?

Tid - den nya lyxvaran.

Te gjort på nyplockad rödklöver &lt;3

Te gjort på nyplockad rödklöver <3

Det är kväll och jag sitter i soffan och myser med en kopp te gjord på rödklöver som Charlie och jag plockade idag. Egentid för mig betyder att jag kan återkoppla till mig själv. Höra min inre röst och säkerställa att jag upprätthåller min balans. Det är enormt viktigt för mig att få tid att vara med mig själv. Om jag har för mycket aktiviteter och för lite tid med mig själv så börjar det krypa i mig. Jag får en rastlöshet som vittnar om att nu är det tid att vara med dig själv igen.

Det optimala för mig är min stund i mitt yoga/meditationsrum på morgonen. Att börja dagen innan allt har vaknat ger bäst möjlighet för mig att höra min inre röst. Att möta mig själv. Jag tänder mitt ljus Self Love och blir påmind igen om hur viktigt det är att vårda mig själv.

I dagens samhälle är vi många som ständigt kämpar mot klockan. Det skall lämnas på förskola/skola innan vi med andan i halsen hinner på mötet på jobbet. Sedan har vi en deadline på jobbet som skall hållas och redan innan vi lämnat jobbet är vi igång i tanken med vad som skall göras efter arbetsdagens slut - hämta, köra till träning, fixa middag (som av många prioriteras ner till en snabbis bestående av snabbmakaroner och mamma scans köttbullar) för att hinna hasta vidare till nästa måste. Urtröttade däckar vi sedan framför en TV-serie på Netflix utan att ha haft en enda sekund att reflektera. Utan att ha haft en enda sekund att LEVA.

Vad är det vi rusar mot? Tror vi att vi kommer få en belöning när vi kommer fram? Kommer vi någonsin fram eller är det kanske så att vi varje dag luras på ännu en dag av livet?

Mattias och jag satt och sampråkade igår kväll över vilken lyx vi upplever just nu. Att kunna ta dagarna som de kommer. Att inte börja dagen med att jaga en tid. Mattias har flextid och börjar ofta dagen med att leka med Charlie innan han åker till jobbet. Då hinner jag ta en löprunda. För oss är det en vinst varje dag när vi är i stunden utan stress och hets. För livet pågår verkligen just nu. Som Eckart Tolle så klokt säger: Ingenting har någonsin hänt det förflutna. Ingenting kommer någonsin hända i framtiden. Allting händer alltid i nuet. Och vad gör vi med detta värdefulla nu? Byter vi bort det mot en ständig jakt och stress? Byter vi bort det mot en framtid som kanske aldrig kommer?