Ett år har gått!

Två av mina älskade anteckningsböcker och regnbågspennan. Tillsammans skapar vi mycket magi!

Två av mina älskade anteckningsböcker och regnbågspennan. Tillsammans skapar vi mycket magi!

Nu har det gått ett år ungefär sedan det kom till mig att jag ville vara hemma mer med Charlie. Jag hade yogat, mediterat och skrev mina morning pages. Jag minns det så tydligt. Jag satt ute och helt plötsligt hade jag skrivit: jag vill vara hemma mer med Charlie. Charlie var då fyra år. Charlie har alltid varit tydlig med vad han vill och han ville vara hemma med oss. Jag kände samma sak men tystade ner det. Jag såg ingen lösning. Men plötsligt en dag hade jag skrivit ner denna önskan och redan samma dag tog jag upp det med min man som stöttade mig till hundra procent. Även min chef var väldigt stöttande och vi bestämde att jag skulle ta tjänstledigt i 6 månader. Min tjänstledighet började 1 oktober 2018. När det sedan var dags att gå tillbaka till min tjänst som projektledare kände jag att jag inte ville. Jag sade därför upp mig. Ett beslut som jag inte har ångrat en enda sekund! Ja, det var skitläskigt! Men ibland måste vi utmana oss själva för att nå högre höjder.

Det har varit så hääärligt att hänga med Charlie och att känna att jag räcker till! Jag har inte mått så bra som jag gör nu på många år! Stressen är obefintlig i mitt liv och jag har tid att fundera över verkligt viktiga saker och vad som faktiskt får mig att må bra. På riktigt. Jag har lärt mig att ta bort mitt ständiga fokus från andra. När man växer upp med en psykiskt sjuk förälder som jag har gjort är det lätt att ett sådant beteende förstärks. Att fokuset på andras välmående överskuggar ens eget mående. Men jag har verkligen landat i att jag faktiskt bara har ansvar för att ta hand om mig själv. I första hand. Att se till att mitt välmående kommer i första hand. Det är inte min uppgift att ständigt ta hand om och uppmuntra kreti och pleti. Aldrig på bekostnad av mig själv. Min överlevnad handlade tidigare om att hålla mamma frisk. Om jag lyckades med det skulle jag få ett lugnare och bättre liv. Det var ju ett omöjligt arbete redan som barn och naturligtvis är det inte min uppgift att hjälpa alla omkring mig nu heller.

Numera ser Charlie fram emot att hänga mer med kompisar och till hösten kommer han sannolikt gå fler dagar hos sin dagmamma. Om ett år börjar han föreskoleklass och då går han alla vardagar så då får jag se vad jag väljer att göra då. Oavsett så är den här pausen något av det bästa jag gjort i mitt liv.

Jag rekommenderar alla att stanna upp och verkligen fundera över sina val. Ställ dig frågor som: Varför har jag gjort de val jag gjort hittills? Vilka gagnas av mina val - egentligen? (Är det min familj eller samhället?) Hur mår jag på daglig basis? Är jag lugn och harmonisk eller är jag lättirriterad och frustrerad?

Livet går i rasande fart och det går alltid att ändra riktning igen. Det finns inga misslyckanden, det finns bara lärande.

Tacksam.

Tacksam.